tog upp frågan, Är scouting töntigt?

Nästan alla började med att säga ja, att andra tycker att scouting är töntigt. Det som mest förundrade mig var att några till och med sa att de själva tycker att det är töntigt att vara scout. Tidigare hade vi pratat om varför vi var scouter. Lägger man ihop dessa två diskussioner får man fram ett väldigt intressant resultat. De flesta sa att de var med i scouterna därför att de tyckte att det var jätteroligt och de hade sina bästa vänner inom scouterna. Hur kommer det sig då att många av de (flest tjejer) sa att de själva tycker att det är töntigt att vara med i scouterna?

.

Detta är ett fenomen som ja tycker infinner sig främst bland tjejer när de blir runt 12-13-14 sedan sitter detta i, antingen till det att man slutar scouterna just för att det är "töntigt" eller så inser man att scouting är kul och att det absolut inte är värt att lägga ner energi på att bry sig om vad "Alla andra" tycker om att man är scout. Ungefär runt 16 års ålder börjar det här med töntigheten gå över. Ibland tidigare, ibland senare. (nu menar inte jag att alla som slutar scouterna gör det för att det är töntigt, alla har sina egna skäl)

.

Finns det något man kan göra åt det här?! Varför är det så att det ska anses töntigt att vara scout? För är det inte så att vi har otroligt roligt, träffar så sjukligt sköna människor och lär oss en hel del bra och användbara saker inom scouterna? JO, jag tror att ni alla (scouter) håller med...

.

Vad är det som är så coolt med att springa runt flera pers och jaga efter en boll liksom?

Vem är det egentligen som sätter dessa töntstämplar? vem bestämmer vad som är töntigt och vad som inte är det? Jag tror nästan att det är vi själva. Varför ska vi visa upp oss som små mini militärer i våra små dräkter? Ja bra fråga, jag tycker i och för sig att scoutskjortan ibland är ganska snygg. I rätt sällskap och vid rätt tillfälle...bland andra scouter. Men liksom, tänk efter lite nu allihopa, om ni inte var scouter...vad skulle ni då tycka om ett gäng 15 åringar som gick på perfekta led och hade nån sorts uniform på sig..? liiiiite konstigt skulle vi nog tycka. Jag är inte emot vår scoutdräkt alls. Jag tycker att det är fint att traditionen finns kvar och att vi borde vara stolta när vi bär våra skjortor. Men när vi marknadsför oss kanske vi borde tänka till lite, ta en titt på dagens ungdomar kanske och försöka komma på något annat sätt att synas, att skylta med skjortorna tror inte jag lockar så många nya 15 åringar. Fast.. vad vet jag?

.

Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med det här, jag ville bara dela med mig lite av dessa tankar, nu när jag faktiskt haft denna diskussion tillsammans med ungdomar som jag inte känner sen innan. Det var faktiskt intressant. Och visst, alla lär inte hålla med mig, men det är okej, skriv gärna era åsikter i detta.

Scouting

 

En scout är någon med glasögon, hängslen som håller upp byxorna till armhålorna, har instoppad skjorta och i denna utstyrsel hjälper gamla tanter över gatorna?

För det första vill jag bara säga att det är vad jag också brukar säga trots att jag är uppväxt i en scoutfamilj och själv är scout. För det andra vill jag säga, att är det bilden man har av scouting så är man i princip blind. Jag menar, kan ni seriöst säga att ni har sett någon klädd så hjälpa en tant över gatan. Skulle inte tror det. Och om ni har det så har det nog bara hänt cirka den gången och aldrig mer? Jag är sjöscout vilket innebär att vi seglar. Kan hålla med om att kott o pinn scouterna kanske inte verkar så roliga med deras vandringar och pinntäljande. Faktum är att dom, landscouterna, är ganska roliga dom också. Att vara sjöscout i min scoutkår innebär väldigt mycket segling. Från maj till slutet på september, ibland ännu länge beroende på vädret.

Scoutingen bildades av Robert Baden – Powell 1907 i Storbritannien. En general i den brittiska armén. Han oroade sig för att unga pojkar var så svaga och bleka och mest bara rökte cigaretter. Han ville ge pojkarna en meningsfull fritid men även förbereda dom för strid.

Okej, från början var scouting en militärisk rörelse för pojkar men det har ändrats.

År 1909 hade över 6000 flickor anmält sig till scouterna. Många hade bara angett första bokstaven i sitt förnamn för att inte avslöja sitt kön. Då gav Baden – Powell sin syster i uppdrag att starta ett förbund för flickor. I flickförbundet skulle de även lära sig ”hemmets sysslor och mödravård” – Handbook for girl guides or how girls can help to build the empire, boken som Baden – Powells syster skrev. Senare tog hans fru över flickscoutingen.

 

1910 Startade Ebbe Lieberath den första Svenska scoutkåren. Då hade det tidigare förekommit enstaka scoutpatruller i Sverige men det här var alltså den första riktiga scoutkåren. 1912 bildades Sveriges Scoutförbund (ss). Än så länge var det bara pojkarna som fick vara med. Det första kända försöket till att starta en flickscoutkår var i Falkenberg 1910, men det var först 1911 som det verkligen tog fart. 1913 startades Sveriges Flickors Scoutförbund (SFS). Flickornas program innehöll husmoderlighet, sjukvård, vildmarkskunskap, samhällstjänst och filantropi. Och de uppmanade flickor till att utbilda sig och bli självständiga.

 

Under 60- och 70-talet började flick- och pojk-scouting slås ihop. Ända fram till sammanslagningen hade de vara två självständiga och starka scoutförbund.

 

Fram till 1999 fanns det fem olika förbund. Kfum/kfuk, Missionskyrkan, frälsningsarmén, nykterhetsrörelsen och de vanliga. Under 1900-talet bestämde de sig för att börja samarbeta för att få fram en gemensam strategi. Det var 1999 man kommit fram till den strategin. År 2001 anordnades Sveriges första nationella jamboree som kallades ”Scout 2001” och hölls på Rinkabyfältet i Kristianstad. Då var de olika förbunden tvungna att samarbeta eftersom det var ett nationellt läger och det kom scouter från alla olika förbund. 2006 skrev alla förbunden på en färdplan för framtiden. Året efter anordnade scoutrådet Jiingijamboree som också hölls i Rinkaby. Det var också ett läger där de olika förbunden tvingades samarbeta och scouterna från de olika förbunden möttes och skapade kontakter. Nästa år, 2011, kommer den 22:a världscouts jamboreen hållas i Rinkaby då räknas det komma runt 30 000 scouter från hela världen till Sverige.

 

För mig innebär scouterna mina bästa vänner, segling, läger, träffa nya människor och så himla mycket mer. Scouting är ett väldigt socialt nätverk och alla som är scouter förstår vad man menar men ingen annan känns det som. Det är som en bubbla och allt det roliga stannar liksom i den. Ett scoutläger för utmanarscouter, de som är mellan 15 och 18 år, ser ut som ett festival område. Precis lika lerigt, skräpigt, lika många halvtrasiga färgglada tält, folk som ligger i solen och sover, kläder som hänger på tork mm. Den ända skillnaden är väl att det inte finns några ölburkar eller spritflaskor på lägerområdet eftersom scouterna är ett nyktert förbund. Det är inte ett nykterist förbund men under läger och möten där det finns scouter under 18 år förekommer varken alkohol eller droger och detta är accepterat.

 

I scoutmag är det en lång text om att vi använder ord som ingen utomstående förstår... Kunde inte riktigt bestämma mig för vad någon ville förmedla med sin text. Visst, vi har massa ord som MÅNGA inte förstår men jag tycker inte att det är något speciellt för scouterna. Alla olika föreningar och sporter har olika ord. Man förstår ju bara de ord som finns med i dom föreningar man själv är delaktig i. Eller om man skulle göra en ordbok som bara innehåller sådana ord. Vad tycker ni? Vilka tycker att vi borde ändra alla ord som hajk, sölja, slana, jamboree mm. ?? jag tycker i alla fall inte det. (när jag skrev de orden här ovanför blev de rödmarkerade, vad är det i så fall för diskriminering?) jag förstår liksom ingenting när folk snackar typ...fotboll. Och när jag pratar dans med någon förstår utomstående ingenting. Detta är inget konstigt och jag tycker inte att det är något dåligt. Det är väl bra att man har lite "egna språk" så man kan skapa lite gemensamhet... för det är ju inte särskilt svårt att lära sig och förstå orden bara någon berättar vad det är eller när man är med om de olika sakerna? Ni kan väl inte säga att ni när ni började som små miniorer kunde alla orden, fick ni en ordlista då? inte jag i alla fall. Det kommer med tiden liksom.

jaja, Vad tycker nu Ni? låt världen höra!

Ha en trevlig helg och glöm inte alla hjärtans dag och hjärtevakan! ;)

Kul att se att det trillar in kommentarer. Vet i och för sig inte om man måsta skriva dryga kommentarer bara för att jag ber om att folk ska tycka till. Skönt att man kan välja bort dom allra värsta ;) haha.

Nej men jag har just precis läst om att scouterna på Haiti hjälper till med räddningsarbetet. BRA VA!? blir lite stolt.

Som svar till Hedschach som kommenterat vill jag säga att alla har vi olika uppfattning, men i nästan alla sammanhang där man träffar nya människor kommer frågor upp om vad man gör på fritiden. Så om inte du känner någon som talat om vad de gör på fritiden har du nog speciella vänner, de är säkert mycket trevliga :) men jag och i princip alla jag känner har fått frågan vad vi gör på fritiden. Du kanske trivs med töntstämpeln? det gör i alla fall inte jag. Eller det jag tycker är fel är att den sk. "töntstämpeln" kommer från folk som inte har någon aning om vad vi i scouterna gör, känske inget att bry sig om tycker många men jag tycker inte att det är rätt. Det vi behöver bli bättre på är att marknadsföra oss och få fram det som är så oerhört mysigt, kul, intressant, ja kalla det vad du vill, med scouting!

Kommer med mer argument och liknande i nästa inlägg. Ska ta mig lite tid för SCOUTmag nu så ni får läsa mer av mig om någon dag. Hoppas allas helg varit kul!

Vill bara passa på att tipsa alla Stockholms Utmanarscouter om DBS Hjärtevaka som är nästa helg 13-14 feb.

Var redo!

Jo, anledningen till att jag startat denna blogg är att man så fort man talar om att man är scout får möta så himla många olika ansiktsuttryck och kommentarer.

Nästan alla är i stil med: Oj....är DU scout?!

Eller: Shit...du ser inte ut som en...sån..

Vad är "en sån"?

Ja men nu har jag i alla fall fått nog. Vi scouter är inte folk med hängslen som håller upp byxorna till armhålorna, har jättefula glasögon, samlar kottar för jämnan ELLER alltid hjälper gamla tanter över vägen. Jag påstår inte att vi typ slår ner tanter som försöker gå över vägen...eller något alls i den stilen. Det jag vill förmedla med denna blogg är helt enkelt att scouter är HELT NORMALA människor. Tro det eller ej, men vi är helt normala. Det syns inte utanpå om vi inte visar det med scoutskjorta...JAG LOVAR. DU kan inte se på någon om den är SCOUT eller inte. Kom igen nu ni som är scouter, våga stå för vad ni är! Jag känner alldeles för många som helst inte riktigt säger att de är scouter när de stöter på nya människor, det är en sådan grej som man liksom "glömmer" att säga. Eller inte tycker "spelar så stor roll" Nej nu får vi ge oss! Jag har också varit där, men jag tycker att det är så Himla fånigt. Nu ska vi stå på oss! Är ni med mig?! Jag hörde inte.... ÄR NI MED MIG?!

Jag är:

Hanna Ågermo

Hässelbstrands sjöscout kår

och såhär kan jag se ut...är jag scout?

Klart som F*N att är!

Spelar ingen roll vem man är utanför scouterna.

En gång scout...Alltid Scout!